I praktiken innebär e-handel att köparen tar emot och skickar standardiserade elektroniska affärsmeddelanden via sitt e-handelssystem. Det kan till exempel handla om produktkataloger, order, ordersvar, leveransaviseringar och fakturor. Leverantören kan oftast svara upp mot e-handelsvillkoren i ramavtalet på olika sätt, till exempel genom att skicka och ta emot standardiserade affärsmeddelanden via sin egen systemlösning eller genom manuell hantering i ett webbgränssnitt hos köparen (leverantörsportal). Andra alternativ kan vara att registrera en produktkatalog i ett kalkylark som efter en viss bearbetning kan läsas in i e-handelstjänsten och ta emot order i e-postformat via e-handeltjänsten.
Avropande myndigheter och enheter samt deras leverantörer av varor och tjänster behöver kunna uppfylla de krav på e-faktura och elektroniska beställningar som finns i lagar, förordningar och föreskrifter. Kraven framgår i huvudsak av förordning (2003:770) om statliga myndigheters elektroniska informationsutbyte, 21f § förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring, lagen om e-faktura vid offentlig upphandling (2018:1277) samt aktuella föreskrifter. I korthet finns följande krav:
Leverantörer till den offentliga sektorn
Upphandlande myndigheter och enheter i den offentliga sektorn
Statliga myndigheter
Enligt punkt 2 i Nationella upphandlingsstrategin ska användningen av befintliga och nya elektroniska verktyg öka för att utveckla, effektivisera och kvalitetssäkra den offentliga upphandlingen och den efterföljande beställningsprocessen. E-handel handlar om den elektroniska hanteringen av beställningsprocessen. En ökad användning av elektroniska verktyg inom upphandlingsområdet kan också ge statistik som underlag för bättre affärer i kommande upphandlingar.